Jag har länge tänkt att jag skulle byta ut min nuvarande högtalarkabel mot en ny och förhoppningsvis bättre. Jag har sedan några år tillbaka lekt (och lyssnat mycket) på olika DIY-kablar (Do It Yourself) och tycker mycket om hur mycket välljud man kan få ut ur dem för mycket små pengar. Sagt och gjort (äntligen)!
Konstruktion av kabeln
Kabeln består av fyra emaljerade enkardeliga koppartrådar som är flätade tillsammans. I respektive ände är ledarna tvinnade två och två för att bilda plus respektive minus. Jag hade tidigare samma konstruktion som denna, fast då med en vanlig PVC-isolerad enkardelig koppar. Vanlig plast (tex PVC) är allmänt vedertaget ingen bra idé till kabel som ska leda ljud från en apparat till en annan eller från stärkare till högtalare. Allra helst skulle man vilja klara sig utan helt, men det blir lite svårt med tanke på kortslutningsrisken. Dessutom vill man att de ingående ledarna ligger så nära varandra som möjligt. Lackad kabel kan då vara en bra idé, eftersom den har ett mycket tunt isolerande material. I anslutningsändarna är lacken avskrapad med mattkniv för att frigöra ledarna (det går inte att skala dem som man vanligtvis gör).
Bilden (klicka för större) som visar både min gamla och nya flätade kabel visar storleksskillnaden. Båda två har samma diameter i ledarna (1,4 mm), men skillnaden i isolering gör stor skillnad för slutresultatet. Mindre isolering än så där är det nog svårt att få.
Tråden är införskaffad på ELFA: https://www.elfa.se/elfa3~se_sv/elfa/init.do?item=55-184-02&toc=20143
Lyssningsintryck
Jämfört med den tidigare kabeln (som lät riktigt trevligt) så är ljudintrycket nästan bestående, den är mjuk och behaglig utan att något direkt sticker ut i något register. Möjligen är denna nya lackade kabeln aningen ljusare i klangen än vad den PVC-isolerade var. I min anläggning är det absolut inget som stör. Totalt sett så blev detaljrikedomen ytterligare ett strå vassare i alla register. Diskanten är mer högupplöst, mellanregistret vackert naturligt och basen djup och rapp. Det är lättare att skilja instrument och olika röster från varandra, allt har fått mer karaktär tycks det. Helt klart tack vare bättre detaljer. Att kabeln upplevs som ljusare än min tidigare kan möjligen bero på att basen nu är så snabb och konturrik samtidigt som diskanten har blivit mer högupplöst.
Summering
I stort sett en kabel att vara riktigt nöjd med! Jag har inte hört något bättre i min anläggning. Vilket kanske inte säger så mycket iofs, men jag har sedan länge förskaffat en kabel för drygt 2000 kr till källaren som inte i närheten går upp till denna. Tidigare har jag även kört med diverse olika Supra-kablar, varav den senaste var Ply 3.4 som är en erkänt bra kabel för priset (ca 75 kr/m). Denna kabeln kostade 130 spänn i materialkostnad och uppskattningsvis tre timmars flätning (några svordomar och värkande, blåsiga händer). Sedan kan man ju lägga till glädjen av att ha gjort den själv! 
Testa en sån här kabel i er HFi-anläggning om ni har minsta lilla äventyrslusta för bövelen! 
Idag har det kommit hem lera, kabel, motstånd, kondensatorer och mätinstrument. Leran ska jag dämpa högtalarelementen är det tänkt, kabeln ska fyrflätas och komponenterna ska det göras en konjugatlänk av. Vi får se om allt blir gjort dock…
Då kommer ytterligare ett litet hifi-tips som kan förbättra ditt välljud. Faktiskt ganska rejält om du aldrig tänkt på detta innan. Precis som tidigare tips ( “När skruvade du åt…” ), så är detta helt enkelt för enkelt för att låta bli att göra!
De flesta metaller oxiderar i luft och får därmed en beläggning som gör att ledningsförmågan sänks ordentligt. Och med dålig ledningsförmåga så blir det sämre förutsättningar för ljudsignaler att ta sig från CD/BluRay-spelare till förstärkare och från förstärkare till högtalare. Alla ställen där metall ligger mot metall för att skicka en signal vidare behöver vara så ren som möjligt och eventuellt skyddas mot vidare smuts och oxidation. Vi pratar alltså om kabeländar på signalkablar och högtalarkablar och anslutningsdon där alla dessa ändar sitter (RCA/XLR-kontakter och högtalarterminaler).
Det finns en uppsjö olika märken och alternativ att köpa för att avoxidera, rengöra och skydda mot vidare oxidation/smuts, i massa olika prisklasser. Många hifi-butiker marknadsför sådana produkter. Ibland krävs det olika flaskor för rengöring och skydd, ibland finns de i samma. Om de kommer i sprayflaska, spraya inte direkt på kontakterna, utan använd tops.
Ska man se till de lite billigare alternativen så kan man leta lite på en välsorterad mack och eventuellt hitta en kontaktrengöringsspray av någon sort. Det råder lite delande meningar om vad man ska använda. Bäst ljud ger oftast en rengöring som inte lämnar några spår alls vara, tex med isopropanol, men nackdelen med dem är att det väldigt fort börjar oxidera efter behandlingen. Ett rengöringsmedel som lämnar en skyddande yta bör inte vara för fet, för att det kan dra till sig smuts som bara ställer till det i slutändan.
Isopropanol, eller isopropylalkohol, brukar finnas att köpa på apotek och är bra att rengöra med och bör inte skada närliggande plaster. Då får du inget långvarigt skydd men ett bra ljud. På vissa mackar säljer de ofta kontaktrengöring som sprayflaskor. Exempel är CRC 2-26 (inte 5-56) och WD-40 som fungerar ganska bra, är billigt och ger ett lite mer långvarigt skydd. CRC har en rad andra produkter som kan vara värda att kombinera.
Skulle ni vara minsta lilla osäker på vilken produkt som kan vara lämplig, gör då en sökning på nätet efter hifi-butiker som säljer produkter för ändamålet. Var försiktig i hanterandet av både medel och apparater och kablar.
Vad kan man förvänta sig i slutändan då? Ja, jag skulle nog vilja säga att om ni aldrig gjort detta tidigare, så kommer ni att få ett mjukare och behagligare ljud med bättre separation och detaljrikedom. Som sagt – Dumt att låta bli
Det finns många saker du kan göra för att förbättra ljudet i din hifi-anläggning. Du behöver inte ens byta ut någon av dina delar för att åtnjuta något bättre ljud. Ett av de allra enklaste sätten är faktiskt att skruva åt alla skruvar på dina högtalare (jag pratar framförallt om elementen, men även delningsfilter och kontakter brukar vara skruvade på baksidan).
Precis som med möbler så kan skruvarna i högtalare efter ett tag lossna något och vara för svagt dragna. Är dina högtalare gamla och du aldrig har gjort detta så kan det faktiskt hända en hel del med ditt välljud. Det är så enkelt gjort att det helt enkelt är dumt att inte göra det! Jag gör det själv med jämna mellanrum (0,5-1 år emellan).
En liten varning kan dock vara på sin plats. Om skruvarna är skruvade direkt i spånplatta (vilket inte är helt ovanligt i lite billigare högtalare) kan det vara farligt att dra åt dem för hårt. Spånplatta drar man lätt sönder och det kan sluta med att du inte kan skruva fast dem alls.
För ett tag sedan bestämde jag mig för att bygga mig en egen hifimöbel. Nu har det kommit lite annat emellan, så det har jag inte kommit igång med ännu. Men till det bygget så införskaffade jag mig lite vibrationsdämpning som enligt återförsäljaren också fungerar bra till högtalare. Så nu när jag ändå har dem hemma vore det väl dumt att inte testa och jämföra med mina tidigare dämpfötter?
Sagt och gjort. Kampen står mellan mina tidigare old trustworthy Sonic Design dämpfötter i standardutförande som jag använt i olika modeller i väldigt många år (och varit mycket nöjd med) och Novibra, som är en ny bekantskap för mig. SD’s fötter är från början avsett för hifi-bruk medan Novibran egentligen är utvecklad för industrin och vibrations-dämpning av maskiner. Tanken är dock densamma – Vibrationer från högtalarna ska inte ledas vidare ner till golvet och de vibrationer som återstår ska ligga utanför det hörbara området. Det finns de som föredrar spikar (spikes) under högtalarna, men mina preferenser kommer alltid att hamna bland mjuka fötter (min ståndpunkt till det valet finns att finna på nätet).
På pappret så har SD en rejäl fördel här. Det är en produkt som (som sagt) är avsedd för ändamålet och är konstruerade av ett väldigt mjukt material som har en resonansfrekvens som borde ligga en bra bit under hörbart område. Novibran är tillverkat av ett lite hårdare gummimaterial som rent teoretiskt borde ha en lite högre resonansfrekvens som möjligen ligger någonstans i basområdet. Novibran borde alltså vara det sämre valet i det sammanhanget.
Men, hur är lyssningsintrycken då?
Eftersom jag utgår från SD-fötterna så får jag försöka beskriva skillnaden när jag ersatte dem mot Novibra. Jag började med att sätta fyra fötter under respektive högtalare, men stötte direkt på problem då det var omöjligt att få högtalaren att stå jämnt. Det visade sig att olika plattor hade en liten lite skillnad i tjocklek, knappt en mm. Fötterna är 5×5 cm stora, men utskurna ur betydligt större “ark” och uppenbarligen skiljer olika ark/batcher sig lite åt. Det var dock enkelt åtgärdat eftersom jag snabbt såg att det bara fanns två olika mått, så det gällde att bara matcha rätt fötter. Nu stod de betydligt bättre, men jag valde ändå att bara använda tre fötter, två fram och en bak.
Ljudet blev lite av en besvikelse. Visserligen tyckte jag mig höra att där fanns mer detaljer i ljudet och möjligen fanns där lite mer pondus i basen. Men det var ack så tråkigt att lyssna på, vasst, överenergiskt och lite oinspirerande platt. Jag saknade djupet och bredden i ljudbilden som var betydligt bättre med SD-fötterna.
Men skam den som ger sig. Återförsäljaren rekommenderar att man gärna ska testa med fler bitar istället för att nöja sig med en, så jag la två fötter ovanpå varandra istället och lyssnade igen. Nu hände det minsann saker! Det jag hade anat i första lyssningen med fler detaljer och djupare bas med mer pondus blev nu ganska tydlig. Skillnaden mellan olika skivor och inspelningar blev större än jag upplever dem vara med SD-fötter. Ljudet är inte längre vasst, utan istället riktigt behagligt och ändå med detaljerna i behåll. Kanske dynamiken i ljudet blev aningen bättre också, jag tycker mig märka det när jag tittar på film (i tvåkanal). Skillnaden mellan samtal och häftiga explosioner blir större och man drar sig inte för att höja volymen lite till. Dock upplever jag att Novibran gjorde att djupet och stereobilden blev lite snävare. Det är ingen jättestor skillnad, men det är lite tråkigt ändå. Kanske det är dags att ändra positionen av högtalarna något för att se om det gör saken bättre.
Som det känns just nu får Novibran leva kvar ett tag till under högtalarna. Snart är det dags att ändra tillbaka till SD-fötter igen för att se om jag upplever samma sak, fast åt det andra hållet. Jag tror inte bara på snabba A-B jämförelser, utan också på längre genomlyssningar av mycket olika material.
Läs gärna mer om Sonic Designs Dämpfötter på deras hemsida och på Svalander Audio AB som är en återförsäljare för Novibra.
HiFi & Musik | waljefors.se 
Jag har länge tänkt att jag skulle byta ut min nuvarande högtalarkabel mot en ny och förhoppningsvis bättre. Jag har sedan några år tillbaka lekt (och lyssnat mycket) på olika DIY-kablar (Do It Yourself) och tycker mycket om hur mycket välljud man kan få ut ur dem för mycket små pengar. Sagt och gjort (äntligen)!
Bilden (klicka för större) som visar både min gamla och nya flätade kabel visar storleksskillnaden. Båda två har samma diameter i ledarna (1,4 mm), men skillnaden i isolering gör stor skillnad för slutresultatet. Mindre isolering än så där är det nog svårt att få.
Jämfört med den tidigare kabeln (som lät riktigt trevligt) så är ljudintrycket nästan bestående, den är mjuk och behaglig utan att något direkt sticker ut i något register. Möjligen är denna nya lackade kabeln aningen ljusare i klangen än vad den PVC-isolerade var. I min anläggning är det absolut inget som stör. Totalt sett så blev detaljrikedomen ytterligare ett strå vassare i alla register. Diskanten är mer högupplöst, mellanregistret vackert naturligt och basen djup och rapp. Det är lättare att skilja instrument och olika röster från varandra, allt har fått mer karaktär tycks det. Helt klart tack vare bättre detaljer. Att kabeln upplevs som ljusare än min tidigare kan möjligen bero på att basen nu är så snabb och konturrik samtidigt som diskanten har blivit mer högupplöst.
